Up, up and away...

- Mamma, kan inte vi gå ut och flyga drake?

Shopping med boysen

Efter endast 30 minuters shopping säger Oscar att han dör av hunger. Tur att McDonalds finns nära till hands.

The big Three-Oh

Så kom dagen då jag till slut fyllde 30 år. No biggie. Eftersom jag känt mig vuxen länge så var steget över till andra sidan inte något speciellt. Däremot firande av mig gjorde mig rörd.

Det började med telefonsamtal redan 06.30 av lille Andy Pandy och sen bara trillade det in grattishälsningar från höger och vänster. Men det som utmärkte sig extra mycket detta år var firandet på jobb. Det var mer än jag hade förväntat mig. Mycket mer. Så ett stort tack till mina superfina arbetskamrater som fått mig att känna mig som hemma direkt. Ni är fantastiska!

När jag kom hem hade pojkarna ritat teckningar av mig och Johan hade köpt en bukett röda rosor. Finfina presenter fick jag med, spadag på Ystad Saltsjöbad för två och närkontakt med delfiner på Kolmårdens djurpark. Tusen tack mina älskade pojkar!

Nu ser jag fram mot ett härligt år som 30.

Walking on sunshine

Igår hade vi mamma, Chester, Lisa och Lasse över på middag för att fira lilla mig. Det blev en hel del skratt måste jag säga. Om det berodde på vinet eller på Johans unika förbannelse är svårt att säga... Men kul hade vi i alla fall. Jag fick presentkort på Ecco så jag kan köpa mig ett par (eller två) riktigt grymma vinterskor sen. Tusen tack för det!

Idag styrde vi kosan mot Vårhallarna och en heldag med sol, bad och äventyr och jag tror nog att bilderna får tala för sig själv...

Simskolan är över...

...och pojkarna belönades med diplom, glass och en massa simmärken. Marcus simlärare hade filmat sina elever med undervattenskamera och överraskade dem med bilder och filmsnuttar på en cd. Jättekul överraskning!

Jag överlevde...

...min första arbetsvecka. Men det såg inte särskilt ljust ut i måndags när jag möttes av låsta dörrar. Och därefter väntade värsta kaoset. Två förskolor ihopslagna och barn springades överallt. Ingen verkade höra något jag sa och jag tänkte "åh nej, ska jag vara här i ett helt år!?!".

Första dagen var tuff men efterhand som jag lärde känna barnen och de förstod att jag var där för att stanna så blev det bättre.

Jag har insett att jag inte längre kan skratta åt att min pappa brukade lägga sig vid nio eftersom jag numera lägger mig tidigare än så. Jag är nu det nya ret-objektet.

Och helgen... den sköna, efterlängtade helgen... ja, den blev inte alls som jag tänkt mig. Jag ville mer än vad som blev och det är svårt att acceptera den förändringen. Kanske blir det bättre, kanske inte.

Simskola i ur och skur

Det sägs att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder och om man frågar pojkarna skulle de säkert hålla med. Speciellt när det kommer till simskolan. De kastar sig i vattnet hur kallt det än är uppe på land och hur mycket regn det än faller från skyn. De älskar att simma!

Vi har insett att efter nästa vecka får vi försöka hitta tid till att gå och simma med våra små vattendjur på helgerna istället. De har utvecklats så mycket under de två senaste veckorna. Det är så kul att se. Oscar som hatade att doppa hela huvudet har nu svårt att hålla sig ovanför vattenytan. Marcus har lärt sig dyka och imorgon ska han simma klädsim, vilket han verkligen ser fram mot.

Sista semesterdagen

Tänk att 6 veckor kan gå så fort! 6 underbara veckor tillsammans med världens finaste pojkar. Nu är de förbi och istället väntar allvaret. Supertidiga mornar. Heltidsjobb. Läxläsning. Arbetsscheman. Beräknad restid till och från jobb. Listor över vem som lämnar och vem som hämtar. Kvällsaktiviteter. Veckomatsedel. Städning. Tvättning. Tid för umgänge.

Allt är planerat i minsta detalj. Det är nytt. Det är främmande. Det är spännande. Snart lever vi ett riktigt Svenssonliv. Hur det går återstår att se...

Minipannkakor

Idag steker vi minipannkakor och pojkarna tittar nyfiket på. "Mamma, det är inte plättar va?" Pojkarna gillar inte plättar. Bara pannkakor. "Nej, det är inte plättar. Det är minipannkakor." Då ler de glatt. Pojkarna får smaka och gillar vad de äter. "Det är gott mamma, inte alls som plättar. Detta får vi laga fler gånger." Tänk vilken skillnad en namnändring kan göra!

Picknick i det gröna

Idag packade vi väskan full av mat och gav oss ut på lite bus med världens bästa kusiner. Destinationen var Hammars park, Hav- och strandlekplatsen, där barnen genast satte igång att leka pirates of the caribbean.

Yes Sir, I can Boogie

"Den som väntar på något gott..." - väntar ALLTID för länge, brukar jag tillägga. Men frågan är om jag inte måste börja omvärdera det nu? Var det värt väntan?!

Halva vägen mot nästa delmål avklarat! Tjohoo!

I bakhuvudet hör jag hur Fry får The Big Brain att säga "I am the greetest! Now I am leaving Earth forever, for no raisin!" och jag kan inte hjälpa att småskratta lite för mig själv. Jag känner mig precis så nu... I am the greetest!