8.00...

...tyckte Oscar att det var dags att börja dagen. Utvilad och glad. Tänk om varje natt kunde gå så här bra.

Sömntuta

I natt har Oscar sovit hos mamma hela natten så pappa har haft chans att vila ordentligt. Oscar är annars väldigt pappig på nätterna men i natt gick det bra med mamma. Det gick faktiskt så bra att han inte vill vakna. Klockan är 7.30 och han sover fortfarande som en stock. Nytt rekord!

Skånsk roadtrip

Dagen började med att jag ville åka till Netonnet och titta på TV-apparater, dataskärmar, DVD-spelare, Xbox 360 och andra livsnödvändiga prylar. Det ville inte Marcus, han ville ut och åka bil, så Kristina kom med den briljanta idén att vi skulle leta efter Brösarps backar och dessutom göra ett stopp vid Kåseberga. Sagt och gjort, runt tio lastade vi in oss i kungaforden och vi var på väg.

Vårt första stopp var som sagt Kåseberga som jag har velat åka till ett tag nu. Vinden var hyfast kall och slet tag i våra kläder, men vi glömde den rätt fort på vår vandring upp till Ale stenar. Jag körde Oscar i vagnen och vandringen kändes i mina vader. Marcus däremot, den lilla apungen, mer eller mindre sprang upp till stigens slut. Väl framme vid Ale stenar ville Marcus klättra på dem, han tyckte inte det var roligt när vi sa nej. Jag försökte också ge honom en historialektion, men när vi sedan läste på infoskylten var allt det jag lärt honom fel... Sedan påbörjade vi vår vandring ner till hamnen igen. Oscar fick vara uppe och gå lite och jag kan ju säga så här, han älskade det. Nere i hamnen gick vi till rökeriet för att äta mat, som vanligt blev det en laxtallrik. Den är lite av en tradition för oss och består av varmrökt lax, potatismos, grönsaker och citron. Känns dödsskönt i kistan. Pojkarna åt imponerande, Oscar åt en halv vuxenportion och Marcus åt hela sin lax. Sedan var det dags att ge oss vidare.

Efter Kåseberga satte vi kurs mot Stenshuvuds nationalpark, en av de vackraste platser som finns i Skåne. Här var det dags för att vandra i skog och mark, Marcus och jag lekte riktiga skogsmän och hade varsin vandringstav. Skogen nedanför Stenshuvud är riktigt trollskog och det krävdes inte mycket för att jag skulle börja fantisera om troll, trollkarlar och alver. I skogen träffade vi på ett gäng vita kor, de ställde upp på en bild innan de blev rädda och stack iväg från oss. Det tog vi som ett tecken och återvände till bilen för att åka till Kiviks musteri.

Här kom färdens enda besvikelse, vi kom tre minuter försent. Ynkliga tre minuter men de verkar ha tidslås på sina dörrar. På bilden nere ser ni vad jag tyckte om det hela, jag ville ju ha Kiviks must. Men men, sånt händer och min irritation gick över rätt fort när vi fortsatte jakten på Brösarps backar, som vi hittade utan några större problem. Vi stannade inte utan bestämde oss för att det var ett framtida resmål.

Efter Brösarps backar blev det mest planslös köring där vi bekantade oss mer med Skåne. Vi träffade på flera mysiga småsamhällen där tiden nästan stått stilla. Kristina erkände att pojkarnas farfar, Göran, hade rätt. Skåne har precis lika många konstiga ortsnamn som Gotland. Vi hittade flera trevliga skogsvägar att köra på. Flera av dem var så ensliga att vi nästan trodde vi var ensamma i hela Skåne, rätt skönt att känna så ibland. Efter ett akut sockerstopp i världsmetropolen Vollsjö påbörjade vi så smått vår resa tillbaka till Malmö. Vi var nu både trötta och hungriga, men ack så lyckliga. Sådana här dagar kan man aldrig få för många av.