Igår var som sagt mor och jag på Rehab Lund - Orup och jag fick genomgå en grundlig smärtutredning. Jag var väldigt nervös och vågade knappt tro att det skulle gå så väl som det gjorde. Det skadar mer än man tror att inte bli trodd.
Jag träffade i alla fall en läkare, kurator, psykolog och sjukgymnast. Alla var hur trevliga som helst, men det bästa av allt var att de trodde på mig direkt. Det var en lång dag och jag hade väldigt ont men det var helt klart värt det.
Fick följande diagnos: Långvarig smärta som utvecklats till fibromyalgi. Överrörlighet. Sömnstörning. Humörpåverkan med panikångestinslag, oro och ledsamhet. Kraftigt reducerad aktivitetsnivå till följd av detta. (Suck.... Sanningen är tung ibland.)
Jag uppskattade mitt samtal med psykologen allra mest. Hon fick mig att hitta mitt gamla glada jag igen, även om det bara var för en stund. Det trodde jag inte var möjligt. Inte på en timme i alla fall. Men hon kunde och det är jag så tacksam för. Nu är jag fast besluten att jag ska hitta mig själv igen.
Smärtteamet har beslutat att jag ska genomgå ett 5 veckors smärthanteringsprogram samt en kurs i basal kroppskännedom under en längre tid. Dessutom skickar de information och tips till min sjukgymnast på vårdcentralen så jag kan få bästa möjliga hjälp där.
Detta kan man inte kalla annat än ett lyckat besök!