Vår lille konstnär

Idag tog Oscar ledig och åkte hem till mormor för lite mys bara de två. De spelade på datorn, åt god mat, tittade på tv och målade. Bara en massa mys.

Jag tror att det gömmer sig en liten konstnär i Oscar. Vad tror ni?

Maxad urladdning

Vilken natt jag har haft! Det hela började med att jag var fullständigt slut efter en ganska intensiv dag. Jag gick och lade mig kl. 21.30 och likt de andra kvällarna denna vecka trodde jag att jag skulle somna innan jag nuddade kudden. Men icke sa nicke. Min kropp blev spänd och jag fick ont överallt. Alla möjliga tankar for runt i mitt huvud. Därefter kunde jag inte somna. Kroppstemperaturen steg och jag fick lätt feber och sen kom tårarna. Det rent av sprutade ut tårar. Varför? Ja du, säg det...

Jag gick upp och satte mig vid tv:n vid 23.00 och kände mig trött ganska fort så jag försökte att lägga mig igen. Men det gick bara inte. Efter många om och med kom jag till slut i säng kl. 03.00. Men sömnen var dock inte ostörd. Johan steg upp och gjorde sig iordning. Jag föll in och ur min dvala. Kl. 06.30 ringde klockan, då hade Oscar legat hos mig och smekt min arm en bra stund, och en ny dag vankades.

Men så när vi kom ut kvittrade fåglarna vackert och då kan man inte bli annat än glad! Så hur jobbig natten än var, och trots att jag går runt som en zombie idag, lyckades jag se det där lilla extra positiva på morgonkvisten. Det lilla gör stor skillnad. Det är att LEVA!

Steg 1 avklarat!

Fr.o.m måndag börjar jag arbetsträna på Team Munkhättan. Wish me luck!

Början på något nytt....(?)

Den här veckan skulle man nog kunna säga är en början på något nytt. Eller i alla fall förhoppningen av en början på något nytt. Mycket nytt på gång. Många förändringar. Även om de kan vara skrämmande emellanåt är de välkomna. Förändring är bra.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv". Orden är den danske filosofen Søren Kierkegaards. Trots att orden varit med mig så länge jag kan minnas, är det först nu som de vaknat till liv ordentligt och fått en rejäl tyngd hos mig. Kanske beror det på att jag tidigare tagit dem för givna. Det har alltid varit en självklarhet att våga. Tills nu. Numera finns det mer att förlora. Och vågandet har därmed ett högre pris.

Visst är rädsla bra. Rädsla skyddar oss och skärper våra sinnen. Men vi ska inte låta rädslan styra oss. Vad är det värsta som kan hända? Oftast är det inte så farligt. Men ibland kan priset vara högt. Är det då värt att förlora sig själv?

Jag minns ett samtal med min psykolog ang just det här att våga ta risker. Vi pratade om det värsta som kan hända om en operation går snett. Och mitt första svar var "att jag dör". Ja, och? "Mina pojkar blir moderslösa" sa jag, förvånad över hennes svar. Ja, och? Därefter satt jag tyst och tänkte för mig själv, ganska irriterad över hennes nonchalans. Efter en liten stund bröt hon tystnaden med att säga att oavsett vad så kan du inte påverka vad som händer. Det är utanför din kontroll. Hur hårt det än var att inse så är det faktiskt sant. Det finns saker man kan påverka men detta är inte en av dem.

För ett kontrollfreak som mig själv är det inte alltid lätt att bara låta livet ha sin gång. Men jag börjar släppa på tyglarna lite mer för varje dag som går. Och någon dag kommer jag att våga igen - utan att tänka efter för mycket före.

Helgen kom och helgen gick

Ibland är det svårt att hinna med. Igår var vi ute i Dösjan hos kusinerna och firade lille Månsi. Inte klokt att det redan gått ett år sen han föddes. Han var självklart lika charmig som alltid, klädd i skjorta och slips dagen till ära. Pojkarna han knapp säga hej till de andra gästerna innan de rusade upp på övervåningen för att leka med sina kusiner. Tror de har saknat dem lite.

Bilden är lånad från http://livetsomtrebarnsmamma.blogspot.com/

Idag har vi bara tagit det lugnt. Laddat inför kommande vecka. Men mer om det senare... Nästa helg blir det långledigt. Lör - Mån. Yes! Längtar redan tills fredag kväll.

Bambi på hal is

Ja, det var i alla fall så jag kände mig imorse när jag steg ur sängen. Något stod inte riktigt rätt till. Men vad? Efter nån sekund gick det upp för mig att det var musklerna. Eftersom det var så härligt väder ute igår passade jag på att ta en powerwalk och det har tydligen satt sina spår. Mina rygg- och benmuskler är helt oigenkännliga men jag vet att det bara är att fortsätta. Ett par gånger till och sen är det ett minne blott.

Ett EKG och lite blodprover lämnades efter frukosten. Det var kul att få se hjärtfrekvensen på print. Mitt starka hjärta! Jag har sparat en kopia på EKG:et som det kanske blir något roligt av senare. Har lite små idéer som jag kanske sätter i verket - någongång.

Vår i luften!

Idag är det minsann vår i luften här i Skåneland. 5,3 grader varmt (kl. 08.50) och all snö är nästan borta. Hur skönt är inte det?! Oscar var så glad över detta att han sa att han åt den goda luften på väg till dagis. Marcus kollade lite snett på honom men även han tyckte det var härligt. Vi passade på att andas in lite extra denna morgon. Man vet aldrig när det kommer mer snö och kyla. Än är inte vintern över... *suck* ...hur mycket vi än önskar att den var det.

Mums mums

Lördag. En lugn skön dag. Vi har träffat både mormor och Chester och morfar och Kerstin. Slängt saker på Ollebo och därefter hem och mysa bara vi fyra. Yiruma i högtalarna och något lite extra gott till middag. Men vad?

Bakad potatis ala Lalandia kanske. Fast lite uppdaterad med ännu mera godsaker. Ja, varför inte. Det är ju bara såååå gott. För att inte tala om nyttigt. Och med några teskedar av min egen mjölkfri dressing - Mums! Det blir ju bara inte bättre.

Ikväll tänker vi lite extra på farfar Gunnar som vi hoppas blir så frisk som möjligt, så snart som möjligt.

Finbesök från Svedala

Idag kom Vivvi och Sam hit på fika. Barnen bytte julklappar och det verkade som om alla fick precis vad de hade önskat sig. Eftersom det är ett tag sedan vi sågs kunde man tydligt se hur stor Sam har blivit. De växer upp så fort! Nu var han inte still ens 5 sekunder så det krävdes lite mer för att kunna knäppa en bra bild.

Pojkarna var lite extra uppskruvade idag. Det var ju trots allt fredagkväll, de fick paket och Vivvi var här! Kan man bli annat än uppskruvad då?

Renovering - Arbetsrum

Tänkte jag skulle lägga ut lite bilder på lägenheten efter renoveringen. (Nä, jag har inte glömt.) Det blir lite inlägg då och då istället för allt när jag är klar. Jag är långt ifrån klar. Blir man någonsin klar?

Här är i alla fall vårt "arbetsrum". Rummet binder ihop vardagsrum, kök och hall. Detta rum blev 3,5 meters arbetsyta. Egendesignat skrivbord i ek och vitklädd anslagstavla gjord av mjuk board. Väggfärgen är en gråton som vi valt att använda i större delen av lägenheten.

Det enda som fattas är två likadana arbetsstolar. Men än så länge har jag inte hittat något jag vill ha. Den som väntar på något gott....

Sweet dreams

Efter ett väldigt mysigt jullov var det dags att återvända till skola och dagis. Detta resulterade i två helt utslagna killar. Ikväll sov de innan huvudet nuddade kudden.

Raise your glass

Ikväll ska vi på årets första partaj och hos inga mindre än The Lovely Berndts. Det kan inte bli annat än lyckat!

En knäpp idé

Eller knapp(t) en idé...? Säga vad man vill, men mina tokiga idéer blir ibland bra. Vi behövde något som piffade upp vår annars så tråkig hall och vips! En historisk tavla som definitivt väcker uppmärksamhet. Nu fattas det bara en ram. Men med de rätta verktygen så fixar det sig.

La joie de vivre

2010 var ett tungt år. Så många motgångar. Så mycket smärta. Så många tårar. Dock inte sagt att hela året var botten. Men nu säger vi adjö till det och blickar framåt istället. 2011 hoppas vi blir möjligheternas år.

Några nyårslöften blir det inte i år heller. "I år ska jag gå ner i vikt. Jag ska sluta röka. Jag ska köpa gymkort och börja träna mer...." Har vi inte hört dem förut? Nä, sånt där håller aldrig.

Vi fortsätter 2011 med vårt nya levnadssätt, hämtat från änderna. Det är nämligen så att när två änder har varit i luven på varandra, vilket aldrig sker särskilt länge, skiljs de snart åt och simmar iväg åt var sitt håll. Sedan viftar båda energiskt med vingarna några gånger, och på så sätt gör de av med den överskottsenergi de har samlat på sig under slagsmålet. När de har flaxat med vingarna simmar de vidare i lugn och ro som om ingenting har hänt. Om anden hade haft ett mänskligt sinne skulle den hålla grälet vid liv genom att tänka på det och hitta på berättelser om det. Detta vill vi undvika då det krävs så mycket energi av oss att tänka, känna och återuppleva gammalt groll. Så numera viftar vi på vingarna och går vidare.

Under förra året kom vi till den insikten att vi ska leva livet full ut! Varje dag, varje timme, varje minut är viktig. Livet är alldeles för kort för att inte våga eller för att gräla med någon obetydlig. Vi är dock inte långsinta på något vis men vi tänker inte lägga energi på sånt vi inte får något tillbaka på. 

2011 ska vi (läs Johan och Kristina) ta sig runt en halvmara. Hur, när och var återstår att se. Men ett är säkert, det kommer hända!

2011 ska vi resa till Egypten. Vi ska bada i Röda havet, uppleva Pyramiderna och Sfinxen och njuta av att få vara tillsammans varje dag.

2011 kommer vi att fira en hel del jubileum. Oscar blir 5 år. Johan och jag firar 5 år som gifta och 10 år tillsammans. Jag fyller 30 år. The big three ohhh...! Hemliga festligheter planeras inklusive en date med våta, hala varelser...

Men 2011 kommer knappast att bli fritt från motgångar. Det vet vi. Början på året kommer att bli tufft. Men vi har lärt oss att det som inte dödar härdar. Vi välkomnar motgångar - de bara gör oss starkare.

Fransmännen har en fras som jag gillar. La joie de vivre - The joy of living (eller livslust som vi så tråkigt skulle säga). Jag har varit på botten och vänt, det är ingen hemlighet, och jag kan ärligt säga att jag först nu förstår vad det innebär att vara lycklig på riktigt. Att kunna uppskatta de små sakerna i livet. Att kunna se gott i ont. Att veta att livet tar inte slut bara för att allt går åt helvete. Först nu kan jag förstå varför just jag utsattes för dessa hårda prov. Jag är en stark kvinna. Jag reser mig alltid upp igen. Inget knäcker mig.

Jag hoppas att 2011 blir ett bra år, inte bara för oss utan för ALLA. Så ta vara på dagen. Gör ditt bästa. Våga. Lev i nuet. Njut! Försök att se och uppskatta de små sakerna i livet. Utmana dig själv minst 1 gång detta år. Gör något du inte tror du kan eller något du drömt om men av någon anledning inte gjort ännu. Tala om för personerna i din närhet att du ÄLSKAR dem och att du är glad att du får dela ditt liv med JUST DEM. Du kommer inte att ångra dig.