Aj, aj, aj

Igår kom jag hem från sjukhuset. Den "lätta" bråckoperationen visade sig inte vara så lätt trots allt. Min mage var mer eller mindre förstörd, vilket förklara en hel del. Men tack vare ett superbra kirurgteam har jag nu fått en helt ny insida. För att inte tala om utsidan. De har gjort ett jättefint jobb på ärret. Det gamla är helt borta. Hoppas så att det nya inte spricker upp bara. Magen gör väldigt ont just nu. Jag tappar andan när jag försöker resa mig upp ur sängen. Jag försökte ställa in mig på smärtan efteråt innan jag åkte in men det går inte att föreställa sig det. Samtidigt vet jag att det är övergående, även om det kommer att ta tid. En dag i taget...

Oscar, min Oscar

Idag blir lilleman 5 år gammal. Vart har tiden tagit vägen?

Ibland händer det...

Imorse ringde telefonen och vips hade pojkarna biljetter till Disney On Ice. De var så glada att de studsade upp och ner och hit och dit som två speedade studsbollar. Som tur var behövde de inte vänta allt för länge innan bilen kom och hämtade upp dem och tog dem till arenan.

När de väl kom hem igen hade de så mycket att prata om att det var svårt att hänga med. De pratade nästan i mun på varann. Men vad vi lyckades tyda var att de hade haft JÄTTEKUL!

Sjuk vid sämsta tänkbara tidpunkt

Jaha, så har man lyckats dra på sig en ordentlig förkylning. Och vid sämsta tänkbara tidpunkt dessutom. Jag hostar, snorar, nyser, fryser och är trött så jag nästan gråter. Det är bara att bädda ner sig och hoppas på det bästa. Pojkarna tittar på Sammys äventyr och jag halvslumrar. Det blir en helg i sängen/soffan. På tisdag ska jag vara frisk!

Kongressman Johan

Igår fick Johan beskedet att han blivit invald som kongressombud inom Handels, vilket innebär att Johan kommer att vara med och bestämma Handels inriktining de kommande fem åren. Johans två egna motioner har också blivit antagna och kommer att tas upp under kongressen. Vi är så stolta över vår kongressman!

Happy Valentine's Day

Jaha, så var det alla hjärtans dag. Dagarna bara rusar förbi. Var det inte nyår precis?!

Idag är det kallt ute. Och det blåser som jag vet inte vad. Riktig kall blåst. En sån kontrast egentligen för idag är jag alldeles varm inombords. Varför vet jag inte. Det har inget med alla hjärtans att göra. Så tramsig är jag inte. Att köpa blommor och choklad på alla hjärtans kan vem som helst. Sånt imponerar inte på mig.

Idag har jag haft möte med arbetsförmedligen och jobbet. Fick bara en massa positivt kritik. Inte för att jag hade förväntat mig något annat precis, men det är alltid kul att för höra gott om det man gör. Något om framtiden vet jag dock inte ännu. Lite svårt att ta upp en sån fråga i.o.m att jag kommer att ta ett litet avbrott snart. Men de är väldigt nöjda än så länge och jag trivs bra hos dem. Det är ju det viktigaste.
. 

Vad jag har förstått så uppfattades jag som negativ i mitt inlägg efter mötet med AF och FK. Det är inte alls den bild jag försöker förmedla. Jag skriver bara om vad som händer mig/oss. OM det är negativt är det för att verkligheten är sådan. Inte för att jag tycker att den är det. Och verkligheten just nu är väldigt osäker. Det går inte att låtsas som om allt är okej när det faktiskt inte är det. Men jag ger inte upp, jag kommer alltså inte att ta mitt liv. Lovar! Det hade jag aldrig kunnat göra. Hur illa saker än hade varit.

Till något helt annat... I helgen var vi hos morfar och Kerstin och fick veta vart resan i påsk istället kommer att gå. Egypten är bytt mot Turkiet. Fine by me. Bara vi kommer iväg. Men än är det osäkert ifall jag kan åka. Eftersom jag inte vet var jag jobbar kan jag inte be om ledigt. Arbetsförmedligen ger mig inte ledigt. Vilket jag iofs kan förstå. Alltid ska där finnas något hinder. Men det är okej. Just bring it on!

Skön sovstil

Ikväll fick någon i huset för sig att de skulle borra efter klockan åtta. Jättesmart! Marcus vaknade och var rädd men Oscar slog bara händerna för öronen och fortsatte sova.

"I don’t care what the people may say...."

Lördag morgon och jag vaknar med ett leende på läpparna. Jag överlevde min första vecka tillbaka på jobb. I torsdags fick jag en "bakom-ryggen-axel-kram" av en kollega som skulle presentera mig för en annan ny anställd inne på skolan. Det kändes kul. Värmande. Hon verkade så genuint glad över att jag var där.

Jag har omvärderat mina åsikter om jobbet. Var inställd på att jobba i skolan och tyckte först inte att arbetsuppgifterna passade mig men efterhand som dagarna gick insåg jag att det är det här som gäller på en hemvist och nu känns det okej. På två timmar hinner man inte så mycket och det var nog mest det som kändes konstigt i början.

Eleverna är jättegulliga och de får en att skratta och le hela tiden man är där. Även bara av att tänka på dem nu känner jag att ett leende växer fram. Håll tummarna för att jag får stanna kvar här!

En annan sak som gör mig glad just nu är Eliza Dolittle. Man kan ju inte bli annat än glad när man hör hennes musik.

.

.

Idag ska pojkarna på kalas hos Erik. VIP-gäster som vanligt. Johan och jag ska gå och strosa lite för oss själva under tiden. Sen blir det mys resten av helgen. Bara vi fyra. Jag kan inte tänka mig något bättre.

Skjut mig, skjut mig nu!

Ännu en sömnlös natt sätter sina spår. Trötthet är inte ens i närheten av det jag känner. Febertopparna är tillbaka och ångesten likaså. Vem sa att det skulle bli lätt att gå tillbaka till jobb?!

Igår somnade jag ifrån Marcus när vi läste läxan. Jag vet att han förstår men det hjälper inte. Jag känner mig usel. Är det så här det kommer att vara numera?
.

.

Sebastian Wijk - A Throw-Away Letter (Acoustic Version)

.

Idag hade jag ett möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ang min framtid. Låt mig börja så här: Jag förstår att folk har tagit livet av sig efter att de haft kontakt med dem. De suger ur all den lilla livsglädje som finns kvar i en redan skadad själ. Jag har ingen framtid. Det är mörkare än natten för mig. Så varför kämpa vidare? Varför hoppas på att saker och ting ska lösa sig? Varför ens våga tro att det kan hända mirakel?

OM jag inte får ett fast jobb på minst 50% innan juli är slut kastas jag ut på gatan. Då stängs alla dörrar för mig. Så vad är då mina val? 1. Jag skiljer mig från Johan och hoppas att socialen tar hand om mig och pojkarna. 2. Jag skiljer mig från Johan och ger honom vårdnaden av pojkarna, sover på soffor här och var tills socialen tar hand om mig. Eller 3. Jag tar mitt liv.

Det låter inte så upplyftande eller hur! Och för att göra saken värre så lägger de till att OM min bråckoperation skulle innebära att jag blir sjukskriven mer än 30 dagar så åker jag ut redan nu. Som om jag inte var tillräckligt orolig för att lägga mig på operationsbordet igen...